Blods arv - del 3
”Alex vad gör du här?”
”Jag menar inge illa men jag trodde du skulle kliva på vid nästa hållplats!”
”Ja det var så att jag hade tid över så jag gick hit”
”Jaha, det förklarar ju det hela”
Redan efter fem minuter kom bussen.
När vi hade satt oss på bussen passade jag på att berätta om den konstiga mardrömmen.
”Alex igår natt hade jag det konstigaste mardrömmen”
”Okej vad handlade den om?”
”Jag sprang genom en kyrkogård på natten men det var något som jagade mig,
Det var ett par jadegröna ögon precis som mina, alla gravar var dimmiga förutom en.
Och på den stod mitt namn, när jag tittade på den så hörde jag honom bakom mig säga
’Det är inte farligt mitt barn’ jag blev chockad och sa att Richard var min pappa.
Men han bara skrattade år mig och sa ’Har du aldrig undrat vars dina gröna ögon kommer ifrån’
Och då såg jag dom stora huggtänderna som pryde hans övre tandrad.
Jag skrek åt honom att det bara var en dröm, och sen slutade det med att han sa att det var mer än bara en dröm”
”Oh, creepy!”
”Eller hur”
Mer han jag inte säga för att James kom och slog sig ner bakom oss.
”Tja hur mår min brud?” det var en av James usla raggnings repliker.
”Jag mår bra men jag är inte din brud!”
”Jag som trodde du gillade mig!”
”Det gör jag, som en kompis”
Resten av buss resan var en plåga, James som satt och pratade hela tiden.
Det är ett under att jag och Alex för den delen, står ut!
När bussen stannade vid hållplatsen vi skolan,
klev jag och Alex av bussen och började gå mot våra skåp.
Jag och Alex har skåpen bredvid varandra så vi kom fram tillskåpen samtidigt.
När jag höll på att lirka upp låset sa jag till Alex…
”Vill du veta en sjuk sak?”
”Ja vadå?”
”Min länge försvunna mamma har dött, så vi ska på hennes begravning i helgen”
”Skämtar du?”
”Nej det gör jag inte”
”Är du inte ledsen för det?”
”Jag vet inte jag tror inte det, jag menar jag har ju inte träffat henne på tretton år!”
”Men lite ledsen måste du ju vara, hon var ju ändå din mamma”
”Ja, det har du rätt i men jag kände inte henne”
”Men ändå du är hennes ’kött och blod’”
Jag började skratta sa hon just ’kött och blod’.
”Det finns alltid en positiv sak med det hela, att jag får träffa min tvilling syrra!”
”Är det de ända du tänker på?”
”Vet inte riktigt” sa jag.
”Kom igen din mamma är död och du har aldrig sett henne, du kommer inte ihåg hur hon såg ut”
”Det ända du vet om henne var att hon hade bruna ögon”
”Där har du faktiskt fel jag har sett henne”
”Menar du det, när?” nu verkade hon nästan glad för min skull.
”När jag var ett” nu skrattade vi båda högt.
”Jag tror vi måste skynda oss till bildlektionen nu” sa jag.
”Jag håller med”
Sedan satte vi av mot bildsalen.
Väl inne i bild salen hade lektionen just börjat.
Sedan lämnade jag in skissen åt Stan.
Resten av dagen flöt på som vanligt.
Efter skolan tog jag bussen in till London.
Där gick jag in på en affär för en parfym åt Alex.
Jag hittade en som heter Amor, Amor med doft av rosor.
Den kommer hon gilla,
med tanke på dom stora rosenbuskarna i deras trädgård som hon älskar så mycket.
Efter det kände jag mig ganska nöjd så jag började gå mot busshållplatsen.
När jag kom fram till buss hållplatsen, skulle det fara en om fem minuter.
Så jag tänkte att jag skulle vänta där tills bussen kom.
När jag hade stått där i två minuter kom en man gående mot busshållplatsen,
jag såg honom bara i ögonvrån men jag visste att det var en man.
Sedan vände jag mig med ryggen mot honom.
När han kom fram till mig sa han…
”Natasja Ivashkov, är det du?”
”Ja det är jag, men hur vet du vem jag är?”
”Ursäkta att jag inte presenterade mig, jag är Pavel Kovaljev”
”Jaså du är från Ryssland”
”Ja det är jag” svarade han.
”Du besvarade inte min fråga” sa jag bestämt.
”Jag kommer angående Tatiana Ivashkovs död”
”Vänta hur känner du till min mamma?”
”Ledsen jag måste gå men här har du mitt nummer, alltså om du vill ha fler svar på dina frågor”
Sedan bugade han och gick med raska steg där ifrån.
Det sista jag såg av honom var hans svarta kappa som slängde bakom hörnet efter han hade svängt.
Jag tittade på kortet där stod det Pavel Kovaljev men han nummer stod inte där utan bara några konstiga symboler.
Får väl fråga pappa när jag kommer hem.
Just när jag hade stoppat ner kortet i fickan kom bussen som jag klev på och for hemmot.
När jag kom hem var maten klar.
”Pappa jag är hemma!” ropade jag så fort jag kom innanför dörren.
”Vad bra maten var just klar”
”Vad blir det?”
”Jag orkade inte göra två saker idag så vi äter alla vegetariskt idag”
”Gud vad bra”
När jag kom in i matsalen satt redan Joel och Tony där.
Så jag satte mig på samma ställe som förra gången.
När alla hade satt sig vid bords började pappa fråga om London.
”Ja det var väl som vanligt men…”
”Vad men?” nu vart alla vid bordet intresserade.
”Innan jag skulle kliva på bussen kom en man mot mig”
”Jaha, vad ville han då?”
”Han undrade om jag var Natasja Ivashkov, och då sa jag att jag var det och undrade vad han ville”
”Och vad svarade han då?” nu var pappa nyfiken, hans ögon var upp spärrade och han tittade på mig.
FORTSÄTT VILL LÄSA FORTSÄTTNINGEN NUUUUUUU!!
