♥Blors arv - del 1
”Nej jag vill inte åka” utbrast jag.
”Vi ska till din mammas begravning”
Min mamma lämnade mig när jag var två år.
Jag hade en tvillingsyster då, okej jag har en tvillingsyster!
Men min mamma tog henne med sig!
Jag fick veta det för en vecka sen så jag har inte vetat det så länge.
Hon har inte skrivit och nu är jag faktiskt femton!
Kan du fatta det hon har inte hört av sig på tretton år!
”Hon lämnade mig...” började jag men jag han inte avsluta meningen innan pappa bröt in och nu var han förbannad!
”Nu räcker det, du följer med om jag så måste släpa dig ombord på planet” röt han.
Jag hade aldrig hört honom så arg, så jag gav vika.
”Okej jag följer med”
”Tack, din mamma skulle ha varit väldigt tacksam för det”
Men det var inte tacksamhet i blicken det var något annat som jag inte riktigt kunde sätta fingret på!
”En sak ska du ha klart för dig…” sa jag
”Nähä vadå?” Nu börja han bli arg igen
”Jag gör inte det här för mamma!” sedan lämnade jag rummet och gick till mitt rum för att packa!
Jag drog fram kappsäcken som låg under sängen och slängde ner trosor, bh:ar, tröjor, byxor, sockar och andra nödvändiga saker.
Sedan begav jag mig till toaletten och packade ner andra saker som tandborste, tandkräm, mascara, foundation, plattång, shampoo, balsam och handduk.
Jag tog ner rakhyveln från sin ställning på väggen tvekade en stund men lade sedan tillbaka den.
”Fan jag måste ta med mig vinter kläder” sade jag tyst för mig själv.
Ja mamma hade bott i Sibirien, Ryssland.
Det var vinter nu så det var bara att knöla ner dem i den redan över fulla väskan.
Jag kommer att vara uttråkad där så jag packade ner datorn ett rit block skuggnings pennor och färg pennor.
Jag älskar att teckna så väggen över mitt skrivbord är full smockad med skisser och målningar.
”Så nästan klar, behöver bara hitta kameran nu” suckade jag.
Jag hade just hittat kameran när jag hörde pappa ropa från köket…
”Nat maten är klar!” pappas röst var betydligt lugnare nu.
Nat är bara mitt smeknamn, mitt riktiga namn är Natasja.
Det var min mamma som kom på namnet och efter som hon rysk så ja då vart det de!
”Okej jag kommer ner”
När jag kom ner ser jag mina två mindre halvbrorsor sitta halvt över maten som två hungriga hundar!
”Vad blir det för mat?” frågade jag när jag satte mig ner vid matbordet.
”Kycklinggryta, mums” sa Joel och skrattade.
”Haha, jätte kul!” muttrade jag
”Pappa var är min mat?” ropade jag till honom
”Jag håller på med den nu” svarade han
”Tony kom och hjälp mig och ställa fram maten på bordet” det var pappa men han fick inte det svar han hoppats på.
”Men nae, kan inte Joel göra det!”
”Nej, nu bad jag dig om att göra det” svarade han Joel.
”Men ååh!” hans klagande gick pappa på nerverna.
”Okej som du vill, Joel dukar av bordet” nu tänkte väl han att det borde räcka, men nej då…
”Men pappa jag dukade ju bordet” nu var det Joels röst och inte Tonys.
”Joel inte du också” suckade han.
”Pappa jag kan hjälpa dig” sa jag tillslut och blängde snabbt på Tony och Joel.
”Tack gumman, lika hjälpsam som din mamma” sa han.
Jag hörde hur Tony och Joel suckade från matsalen.
När jag väl kom ut i köket frågade ja pappa…
”Varför lämnade mamma dig?”
Han teg, men sedan svarade han
”Jag vet faktiskt inte” sa han.
Men det var inte hela sanningen, dat var något som han dolde.
”Okej sa jag.
Visst, jag var lite besviken men det fick väl nog och räcka.
Sen tog jag kycklinggrytan, ställde fram den på bordet och satte mig på en tom stol mitt emot Joel.
Sedan kom pappa med min mat, det var en ost talrik med vindruvor och tre olika sorters melon.
Sedan kom han in med en talrik créps.
”Det kallar jag got” sa jag och flinade åt Joel, han bara stirrade på mig och började sedan ösa i sig maten igen. Suck, vilka grisar dom var, okej är.
Jag började fnissa åt den fåniga kommentaren.
”Vad skrattar du åt då” sa Tony
”Inget, ingenting” om han bara visste…
Han bara fnös åt mig.
När alla hade ätit färdigt så reste jag mig upp och tackade för maten och gick upp till mitt rum för att packa det sista.
När jag kom upp till mitt rum såg jag kameran ligga på skrivbordet. Konstigt jag kan ha svurit på att den inte låg där när jag gick ner.
Men istället ryckte jag bara på axlarna och stoppade ner kameran i väskan.
”Så klar” sa jag tyst för mig själv.
Mammas begravning var i helgen och nu var det onsdag så vi skulle åka fredag morgon klockan 8.00.
Vi ska flyga från London med direkt flyg till Sibirien.
Sen gick jag ner. När jag kom ner var pappa i full färd med att städa undan fån bordet
”Pappa jag har packat färdigt nu” sa jag
”Okej, bra”
”Men pappa Alex fyller femton på torsdag och ska ha en fest hos sig, så jag undrar om jag får gå?”
”Visst, varför inte”
”bra men jag kommer att behöva pengar för att köpa en present åt henne”
”Okej du får lite pengar så kan du fara in till London efter skolan imorgon och köpa något åt henne”
”Tack pappa” sa jag och gick upp till mitt rum igen.
När jag kom upp till mitt rum (igen).
Satt jag mig ner och började skissa på en läxa som jag hade fått av min bild lärare.
Läxan bestod av att jag skulle göra ett porträtt av någon, jag har just bestämt att göra ett av Alex.
Hon är inte den lättaste med sin oliv färgade hud, avlånga ansikte och dom tjorviga lockarna som oftast var uppsatt i en tjorvig knut med några klämmor och hår band.
